torsdag 11 februari 2016

Det var ovanligt tyst och stilla denna morgon, vinden från väst var nästan noll.
Småskrakarna, uppeldade av vårvädret, hade fått spelet utanför udden.
Hanarnas kråmande för honorna visade inga gränser.
Hals uppåt sträck!


Hals neråt böj!


Hanarna i knipflocken höll också hov.


Plötsligt syntes en välkänd siluett, den kom ensam insträckande från havet.
Årets första tofsvipa, tjohoo!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar