tisdag 6 september 2016

Det satt en ung självupptagen havsörn utanför fårhagen och jag försökte ta mig närmare.
I skydd av fårflocken, krypandes på alla fyra kom jag närmare och närmare.


Trots fårens negativa läten, nääää.....näääää......näääää, lyckades jag komma hyfsat nära.
Fortfarande var örnen självupptagen.


60 meter fram till örnen och fåren är riktigt irriterande.....då börjar "örnis" "peta naglarna"!
Otroligt, ser jag ut som ett får?


Till sist lyfte örnen, fortfarande helt ovetande om min närvaro....den örnen har mycket att lära.
Själv är jag tacksam för örnmötet men ännu mer tacksam för att fårflocken saknade bagge!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar