tisdag 3 oktober 2017

I mitten av september på Ölands norra udden landade den här silltruten på bron över till fyrön.
Truten var märkt med sändare men tyvärr hade truten fastnat i sändarens sele.
Truten var naturligtvis dödsdömd och förmodligen kommer den att falla offer för någon rovfågel.


Det dröjde inte så länge förrän sändarens signaler kom från exakt samma plats, alltså kunde man misstänka att truten hade dött eller att den möjligen hade tappat sändaren.
På krokiga vägar fick jag koordinaterna och gjorde ett försök att hitta sändaren igår em.
Platsen var i Grankullavikens västra del. Vattennivån var låg och området bestod av hög vass och på grund av lågvattnet fick man klampa omkring i djup gyttja och sökandet fick avbrytas.


Ny dag, som dessutom var solig och fin, och åter på plats. Nu bättre förberedd med vadarbrallor, vadarkängor och fika.


Vass plöjdes, leran skvätte och dom gamla Guidelinevadarna fick verkligen bekänna färg....men ingen sändare. Kaffepaus i solen och därefter in i vassen igen.


Plötsligt skymtade några vita bröstfjädrar och i en liten glänta med tillplattad vass fanns brottsplatsen. Flera fjädrar fanns på platsen och mellan vasstråna stack det upp en liten bit av ett svart band, i andra ändan satt sändaren.


Truten hade alltså fallit offer för en rovfågel, möjligen räv, mink eller mård.
Fjädrar, inklusive sändare, hade plockats på platsen men själva kroppen hade förflyttats.
Vad som händer med sändaren får vi se, projektansvarig i Ryssland, där truten är märkt, är kontaktad och fortsättning följer.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar